De nordiska länderna har traditionellt betraktats som föregångare vid yttrandefrihetens historiska utveckling. År 2016 firade man både i Sverige och i Finland 250-årsminnet av världens första tryckfrihetsförordning 1766. Även senare var yttrandefrihetens historia i första hand tryckfrihetens historia. Det danska enväldets förordning om tryckfrihetens rätta bruk och dess gränser 1799 inskränkte den tidigare tolererade tryckfriheten, men byggde på rättsstatens idé och på två principer: frånvaron av förhandscensur och rätten för författare och utgivare att få sin sak prövad inför domstol. Dessa principer upprepades i den svenska Regeringsformen 1809, den norska Eidsvollgrunnloven 1814 och den danska Junigrundloven 1849. Även det till det ryska riket hörande storfurstendömet Finland fick 1906 ett grundlagsstadgande om yttrande- och tryckfrihet. I detta arbete presenteras utvecklingen i de fyra nordiska länderna. Trots principdeklarationerna i grundlagarna var yttrandefriheten i verklighete