menu-bar All the categories

319,00 kr

Boken beskriver FN-soldaters upplevelser under BA01, den första svenska FN-missionen i inbördeskrigets Bosnien-Hercegovina 1993-94. Berättelsen omfattar författarens och andra soldaters uppfattning av de dagliga händelser som deras pluton, kompani och bataljon var med om. Det är en ärlig och osentimental beskrivning av deras krig, möten och platser, där människor påverkas av varandra samt ena stundens stress och nästas tristess. Man får följa med i soldaternas vardag, vilken emellanåt genomsyras av ironi och cynism. Författaren menar att detta bara är en av alla de bosniska historierna. Han tror att en hel del tankar, känslor och upplevelser kan bekräftas och kännas igen av andra FN-veteraner av både den äldre och yngre generationen. Han vill också att anhöriga och vänner skall få en ärlig chans att faktiskt förstå vad som hände med soldaterna som personer och hur deras vardag faktiskt kunde se ut. En del av soldaterna som han kontaktade ville inte helhjärtat leva om alla minnen, som även om de suddats till lite i kanterna, ändå finns närvarande inom dem alla. Majoriteten var dock positiva och några har övertalats att bredda underlaget genom att bidra med muntliga kommentarer eller historier. Tempot i berättelsen växlar, precis som tidsperspektivet i den upplevda verkligheten. 'Det känns som om det aldrig blev ett riktigt avslut på våra äventyr, detta är mitt försök att åstadkomma ett sådant och samtidigt bevara bitar av alla de minnen som föddes där den gången. Det är tydligen ett mycket vanligt fenomen att vi aldrig riktigt släpper vår identitet som FN-soldater utan bär detta med oss under hela livet. Det underlättar onekligen att se på livet med lite humor och min förhoppning är att materialet också kanske kan ge några av dem som inte helt har slutit fred med sig själva och sin omgivning en chans att avdramatisera verkligheten något. Kanske vi alla borde ta livet lite mer med en klackspark, lära oss njuta mer för stunden, att vara tacksamma för det vi faktiskt har och framför allt kanske att ibland sluta ta oss själva och vår omgivning på så mycket allvar'.