Inte sedan andra världskriget har fler varit på flykt än nu, och i media har vi sett ett oändligt antal bilder på flyktingar i båtar på Medelhavet, i överfulla flyktingläger i Grekland och Italien, på vandring genom Europa och väntande i köer vid gränsövergångar.Samtidigt som dessa bilder har varit viktiga för att öka vår medvetenhet om flyktingkrisens omfattning, presenteras flyktingarna ofta bara som ett tal, en kostnad, ett problem – som hotar vårt samhälle, vår kultur, vårt sätt att leva.I fotoboken Soria Moria försöker Ronny Rønning gå bakom den allmänna mediebevakningen, träffa enskilda människor, ge dem ett ansikte och berätta deras historier när de försöker skapa ett nytt liv i ett land som både geografiskt och kulturellt sett är långt borta från deras egna hemländer.Ronny har träffat asylsökande i Norge, lyssnat på deras berättelser, delat glada stunder när uppehållstillstånd i Norge har beviljats, men också sett hur svårt det kan vara att integrera sig, hitta ett jobb med ”minimilön” och boende som de har råd med. Han har också varit närvarande under svåra stunder då uppehållstillstånd i Norge har nekats och människorna har varit tvungna att gömma sig i rädsla för att skickas iväg från landet. Han har sett hur “vardagsrasism” utvecklas, ofta på ett subtilt sätt som kan vara svårt att uppfatta för etniska norska människor, men som skapar en känsla av främlings- och utanförskap för de drabbade.Efter att ha byggt förtroende för dem över tid har många svåra historier och upplevelser också delats, ”mörka rum” som är en del av asylsökarnas historia och som fortfarande präglar deras liv, men som inte är möjliga att uttryckligen berätta eller visualisera i en fotobok. Dessutom har fotografen träffat människor som inte lagligt uppehåller sig i Norge och som vill vara anonyma.Som ett resultat har boken med tiden blivit mer en ”personlig dokumentär” som utforskar Ronnys upplevelser och känslor i mötena med människorna och deras berättelser än att vara ett försök att objektivt dokumentera deras dagliga liv i Norge.